Peptidsyntes – så tillverkas syntetiska peptider (SPPS)

De flesta forskningspeptider framställs i dag med kemisk syntes. Den vanligaste metoden är fastfassyntes, SPPS (Solid-Phase Peptide Synthesis), som utvecklades av Bruce Merrifield och gav honom Nobelpriset i kemi 1984.

Så fungerar fastfassyntes

Den första aminosyran fästs på ett fast bärarmaterial, en hartspärla. Peptidkedjan byggs sedan upp aminosyra för aminosyra: skyddsgruppen på den senaste aminosyran tas bort, nästa aminosyra kopplas på och överskott av reagens sköljs bort. Stegen upprepas tills hela sekvensen är klar.

Skyddsgrupper

För att aminosyrorna ska kopplas i rätt ordning används tillfälliga skyddsgrupper. De två vanligaste strategierna är Fmoc/tBu och Boc/Bzl.

Klyvning och rening

När sekvensen är färdig klyvs peptiden från hartset och sidokedjornas skyddsgrupper tas bort, vid Fmoc-kemi vanligen med trifluorättiksyra (TFA). Råprodukten innehåller även felsekvenser och rester av reagens och renas därför, oftast med preparativ HPLC. Till sist frystorkas peptiden till ett pulver.

Varför spelar det roll?

Ju längre peptid, desto fler kopplingssteg och desto större risk för orenheter. Därför är analys av renhet och identitet med HPLC och masspektrometri så viktig.